Välförtjänt straff

Som Fredric redan nämnt var vår tävlingspremiär i Nyköping ingen höjdare, bortsett från Fredrics kanonlopp på fredagen. För min del var orienteringen väldigt skör i både stafetten och på nattävlingen. Jag hade ingen som helst kontroll över läget och litade mera på andra än på mig själv. I båda tävlingarna gjorde jag ett litet misstag på runt en minut, vilket ledde till att jag började stressa och då uppstod de egentliga tidsmissarna. Skärpning!

Positivt med Sverigeresan var ändå att vi hade det trevligt och att jag klarade av att springa alla dagar utan att vaden satte stopp. Det verkar som vaden håller bra bara jag håller mig på mjukt underlag.

Idag på morgonen hade vi juoksukuntopiiri var vi sprang ungefär fem kilometer med hård fart på banan. Jag tyckte att jag märkte av den hårda säsongsöppningen men positivt än en gång att vaden höll.

Eftersom resultaten uteblev och "bomkontot" nästan blev fyllt redan under den första riktiga tävlingshelgen så bestämde vi oss för att bilda oss en uppfattning om hur lång tid vi verkligen yrade runt. Vi båda hade bommat en kontroll var med ungefär sex minuter, som är på tok för mycket. Redan på tävlingscentralen började vi smida planer för vårt straff och många fina ideér rullade in. Efter en lång brainstorming med våra lagkamrater började straffplanerna klarna. Straffet skulle utföras i ån vid vår inkvartering, vattnet var cirka 6 grader och den relativt hårda vinden gjorde straffet ännu tuffare. Målet med straffet var alltså att bilda oss en uppfattning om hur lång tid vi ödslade bort i skogen så därför stog vi i vattnet och pinade oss i sex minuter. Vi hoppas att straffet fungerade och att vi nu minimerar misstagen, annars vet man inte vad för straff som väntar nästa gång!


Daniel " entinen megabommaren" Stenlund

                                           "Riktiga karar ska stå för det dom gjort"

Bra, sämre, sämst på Vårtrippeln

I helg var vi alltså ett gäng från Paimion Rasti som inledde den egentliga tävlingssäsongen med tre tävlingar i Nyköpingsområdet i Sverige. Det började med en nattävling med gemensam start och gaffling på fredagen. Där gick det riktigt bra för min del. Jag hade mycket bra fokus och tog direkt initiativet på den första av de två slingorna. I början var det många som hängde efter, men efterhand märkte jag att det var allt färre som orkade med och vid varvningen var bara några lampor kvar i rygg på mig. Efter ett tag var det bara Mattias Karlsson som orkade med, men halvvägs på slingan fick även han ge sig. Det var en skön känsla att ta de sista kontrollerna och veta att jag var först. Jag klarade mig i princip helt utan bommar, vilket är mycket bra på natten.

Liten text i den lokala tidningen: http://www.sn.se/sport/1.1386885

Resultat, nattävlingen: http://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=2520&groupBy=EventClass

Foto: Södermanlands Nyheter/ Fredrik Laaksonen

Fredagen blev dock den största ljuspunkten för helgen, för efter detta orienterade jag synnerligen oproffesionellt. På natten visste jag att jag måste vara fullt koncentrerad för att det ska gå, och då gick det ju också bra. När det blev dag var det som om jag trodde att det skulle gå att fuska med koncentrationen, vilket naturligtvis inte går och speciellt inte på så krävande banor som det faktiskt var på lördag och söndag. Att jag orienterade som en kratta får jag se som en väckarklocka inför den fortsatta säsongen. Kapaciteten finns ju onekligen där, men jag får inte börja tro att det går att leverera en topprestation med en klackspark.

På lördagens långdistans hade jag redan från början dålig koll på vad jag förväntade mig i terrängen, men klarade mig ändå utan bommar. Just när jag var på väg att skärpa mig och få in en bra orientering, gjorde jag dock två små misstag som i sig inte var så farliga, men det var sättet som jag tog dem på som var det farliga. I stället för att skärpa mig efteråt, blev jag ännu slarvigare, vilket ledde till två ännu större bommar som jag tappade mycket mer tid på. Nattävlingen kvällen innan kändes dessutom överraskande mycket i benen, dessutom tror jag att jag tankade lite för dåligt då efter tävlingen. Det är ändå naturligtvis ingen förklaring till att bomma bort sig på detta sätt.

Resultat, långdistansen: http://eventor.orientering.se/Events/ResultList?eventId=2521&groupBy=EventClass

Inför söndagens stafett tänkte jag att jag skulle skärpa mig, men i stället blev det ännu värre. Idag kändes löpningen bra igen, men det hjälpte inte så mycket när jag fortfarande orienterade som en idiot. Jag sprang tredje sträckan och hade inget vidare utgångsläge efter att Daniel haft ännu större problem än mig på den första sträckan. Direkt till den andra kontrollen gjorde jag ett megastort parallellfel som berodde på rent och skärt slarv. Efter ännu en bom till trean bestämde jag att ta ner på farten och ta mig i kragen med orienteringen. Därefter gick det helt okej, men det känns ändå som om ingenting riktigt sitter i ryggmärgen när det gäller orienteringen. Fastän vi orienterade mycket i Portugal, är det bara att inse att jag fortfarande är ovan med nordisk terräng för i år och borde orientera enligt den vetskapen.

Resultat, stafetten: http://www.okmasen.se/mstaf12_resl_namn.pdf

Fredric

10 km på 32.31

För tillfället känner jag mig helt nöjd. En hård träningsperiod är bakom och formen känns bra. Nu är det dock dags för att ta det lugnt några dagar före vi sticker till Sverige nästa veckoslut, som Daniel skrev om i förra inlägget.

Den gångna veckan har varit tung, men jag har helt klart tagit mig igenom de tuffa träningarna med hedern i behåll. På tisdag sprang jag 4x2000 meters intervaller på bana. Jag kände mig pigg och fastän det sista draget gick såpass hårt som på 6.03, kändes det inte som någon övermänsklig fart. På onsdag sprang jag kortare orienteringsintervaller i Runosmäki tillsammans med Markus. Det var välbehövligt att få hålla i kartan emellanåt och träningen var riktigt bra, trots att en del staket och sådant hade kommit till sedan kartan gjordes. På torsdag sprang jag 5x6 min backlöpning med AV vid Vårdberget. Jag försökte hålla handbromsen på lite grann, men kunde ändå hålla en helt okej fart trots att jag sprang avslappnat och ledigt.

Eftersom de tidigare träningarna kändes så bra att genomföra, vågade jag ställa en rätt hög målsättning inför lördagens testlopp på 10 km, som var veckans huvudträning. Vi i AV deltog i Varsys, eller friidrottarnas testlopp som normalt löps på Ruissalo, men på grund av de hala vägarna där sprang man denna gång vid omfartsvägen. Jag ställde som mål att springa med en fart på 3.15min/km. Det var en hård målsättning, men jag visste att det var möjligt att klara.

När vi körde igång märkte jag direkt att det kändes lätt. Jag och Jukka Kero tog initiativet och turades om att dra fältet. Det var bra att ha sällskap att springa med, eftersom det blåste en del på vissa delar av banan. Vi lyckades hålla en hård och jämn fart, samtidigt som jag kände att jag hade tillräckligt med kraft för att öka lite grann på slutet. När det var 2,5 km kvar ökade jag farten och vår fyra personers klunga reducerades till bara jag och Kero. Jag drog på med bra fart ända tills mål, men förargligt nog hade Kero en bättre förmåga än mig att sätta in ytterligare en växel när det var 100 meter kvar, så där kom han om mig och var en sekund före i mål. Jag är dock ändå riktigt nöjd med loppet. Tiden blev 32.31, så jag lyckades precis hålla den fart jag hade satt som mål. Medelfarten blev alltså 3.15,1min/km.

Resultat och mellantider från testloppet: http://varsyjuoksee.blogspot.com/

Efter testet fortsatte vi direkt till föreningens hemmaläger i Paimio. På lördagseftermiddagen hade vi bland annat ett ypperligt diskussionstillfälle om stafettlöpning, vilket var extra givande för ungtuppar som mig och Daniel. Efter en kort orienteringsträning idag på morgonen och innebandy med högt tempo och brutal inställning på eftermiddagen, är dock benen definitivt trötta och det ska faktiskt bli skönt med lite vila härnäst.

Fredric

höger, vänster, vänster, höger

Som jag redan nämnt några gånger så bråkar mina vader med mig. Första symptomen kom efter nyår, då höger vad började krampa under en hård träning. Eftersom vi snart skulle åka iväg till Portugal lade jag ner mycket energi på att få vaden i löpskick igen. Väl i Portugal fungerade vaderna bra och jag kunde göra många bra träningar.

Efter att lagt igång träningen igen i Finland så började vänster vad med att spela samma spel som höger vaden gjorde en och en halv månad tidigare. I två veckors tid sprang jag väldigt lite och försökte få vaden iskick igen, vilket jag lyckades med. Vad händer då på tisdagens hårda träningspass? Jo HÖGER VAD började krampa efter ett uppehåll på över två månader.

Jag förstår inte var problemet är och jag har även besökt fysioterapeut och massör utan att ha fått något konkret svar på vad kramperna kan bero på. Så jag hoppas att tisdagens kramper var de sista av detta slag för nu skulle det vara väldigt viktigt att få springa hårda träningar. Det är nu som de sista byggstenarna för sommarens form skall läggas.

Nu över till lite roligare nyheter. Nästa helg tar jag, Hilla, Fredric och Jonathan båten över till Sverige för att springa tre tävlingar, som hålls i Nyköpingsområdet. Första tävlingen är en nattävling med masstart och gaffling, andra tävlingen en förkortad långdistans och sista tävlingen är en stafett med fyra stäckor. Vi är alla väldigt sugna på att få inleda tävlingssäsongen och få en liten blick över hur vinterträningen gått. Tävlingsterrängen borde vara bra och jag tror att det kommer att bli hårt motstånd!

__
Daniel

http://www4.idrottonline.se/NykopingsOK-Orientering/Arrangemang/Vartrippeln/20121/

(För) Långt testlopp

Det har blivit rätt lite skriverier på sistone. Kanske för att vi inte gjort något riktigt speciellt, utan "bara" kört på bra med normal träning. Ändå är det ju just det som vi tänkte skriva om här, så jag gör en kort resumé. På torsdag morgon körde vi en rätt tuff "juoksukuntopiiri", vilket innebär att styrkeövningar och hopp i rask takt blandas med löpning i bra tempo. Programmet hade en gång i tiden planerats åt Janne Salmi och var kanske oväntat effektivt. På eftermiddagen hade jag egentligen ännu tänkt göra en lite tuffare träning, men morgonen blev tyngre än jag hade trott, så det kändes som om det var bäst med bara en kort länk.

Fredag var en lugn dag med bara en återhämtande träning. På lördag var det sedan dags för veckans huvudträning, föreningens långa testlopp på 14,5 km. Benen kändes pigga, men föret var inte det bästa. På stora delar av banan var det glashalt, vilket gjorde att jag sprang med orienteringsskor. I början gick det dock överraskande lätt att få grepp, men mot slutet halkade man mera när man var trött och inte orkade trycka ner foten lika bra. En lite konstig kombination var att jag var den enda som sprang runt den längre rutten, men samtidigt den enda som aldrig sprungit testet förut. Efter en snabb genomgång med Maza 30 sekunder före start, trodde jag ändå att jag visste vart jag skulle.

Det började också bra. Jag kände mig stark och försökte hålla ett jämnt tempo. I början hade jag också vägvisare som hjälpte mig att hitta rätt. Efter knappt 12 kilometer kom vägskälet där man borde ha svängt av mot målet, men detta hade jag ingen aning om så jag fortsatte framåt. När distansen på gps-klockan började närma sig 13 kilometer insåg jag dock att jag fortfarande har en bra bit kvar till målet. När 14 kilometer hade gått visste jag att jag hade minst två kilometer kvar och senast då märkte jag att jag sprungit fel. Huvudsaken var ju ändå att få en bra träning, så jag fortsatte ända till mål och orkade hålla uppe farten ändå. När jag väl kom till målet (från fel håll) visade klockan på 16,7 kilometer och tiden var 57.40. Synd förstås att inte få en tid att kunna jämföra med, men bara vägarna blir isfria blir nog tiden i vilket fall som helst bättre nästa gång. Jag var ändå riktigt nöjd över att i detta före springa 16,7 kilometer med 3.27min/km som medelfart.

Kort text och några mellantider: http://www.paimionrasti.fi/index_generator.pl?page=http://www.paimionrasti.fi/cgi-bin/prdb.pl?nro=3343

På söndag sprang jag en kort länk på förmiddagen och var och cyklade med Jonathan på kvällen. Idag sprang jag en två timmars långlänk mot Alppilahållet på morgonen och spelade innebandy på eftermiddagen. Resten av veckan kommer att bli tuff med bland annat hallivedot imorgon, orienteringsdrag på onsdag, backdrag på torsdag och 10 km testlopp på lördag. Detta är den sista veckan i mitt system med att träna hårt tre veckor åt gången. Orkar jag bara igenom detta så får jag vila sedan i nästa vecka.

Fredric

Intervaller på bana och skidlänk på skaren

Min fot som jag vrickade på söndagens sprint blev sist och slutligen snabbt bättre. Igår tisdag kunde jag utan problem delta i AV:s "hallivedot" som planerat. Aluevalmennus kör varje tisdagkväll en intervalltäning i Kuppishallen som är öppen för alla som vill vara med. Ledarna med Matti Mäkinen i spetsen gör ett fint jobb som orkar stå med tidtagningsuret i handen varje tisdagskväll. Annars brukar jag regelbundet delta i dessa träningar, men nu är det en stund sedan sist eftersom jag varit borta från Åbo så många tisdagar i rad.

Igår sprang vi korta pyramiddrag, 4x170m + 3x340m + 2x510m + 1x1000m + 2x510m + 3x340m + 5x170m. De udda längderna på dragen beror på att banan i Kuppishallen är 170 meter lång och bestämmer man längden på dragen enligt antalet varv blir det längder som ser lite konstiga ut. Återhämtningarna var rätt långa, som oftast när det är frågan om korta intervaller. Mellan dragen hade vi dryga minutens återhämtning och mellan serierna drygt tre minuter. Detta tycker jag leder till att man är pigg igen när varje ny serie börjar och att det därför känns lätt, men kanske det är just detta som är meningen. I vilket fall som helst gick intervallerna med mycket bra fart och det kändes riktigt lätt att springa. Jag kunde hålla en hög fart och samtidigt springa avslappnat.

Idag var jag först själv på en timmes länk på förmiddagen och på eftermiddagen var jag, Daniel och Jonathan på en längre skidtur. Bäst just nu är att skida på isen och på åkrar, eftersom skaren är helt grymt skarp och samtidigt är de egentliga skidspåren isiga. En liknande länk gjorde vi på söndag eftermiddag och det var lika kul nu. Vi skidade på isen och en del på land vid Kakskerta, totalt två timmar och elva minuter. Det är sällan det går att som nu skida i princip var som helst, så det är något alldeles extra att få blåsa på över vidderna på skaren i härligt väder.

Det enda minuset var att Daniels skidor på slutet av länken blev till kaffeved när den ena Rossignol- skidan bröts i två delar. Visst är det typiskt att det är mitt på en åker som skidan går sönder, när man annars härjat på uppför och nerför på betydligt mer riskabla ställen i skogen tidigare under länken. Vi får definitivt hoppas att Daniels oflyt vänder så småningom, han har ju dessutom problem att springa igen på grund av vadproblemet som fortsätter att krångla. Här under några bilder från söndagens skidtur, som delvis gick längs samma rutt som idag.

Fredric

Turku Sprint Cup 4 och 5

Efter att ha varit bortrest alla gånger tidigare gjorde jag då mina första starter i Turku Sprint Cup i helgen. Det är sällan som man får så utmärkta träningstillfällen som dessa, så jag förberedde mig på att springa båda tävlingarna ordentligt. På lördag tävlade vi i Raisio. Underlaget var halt, men i övrigt var vädret mycket fint. Banan var rätt vägvalsbetonad med många långa håll där det gällde att springa på så fort man kunde och vågade på det hala underlaget. Som helhet gick tävlingen rätt bra, även om det finns en del att förbättra. Jag tyckte att jag ställvis saknade den aggressivitet som man måste hålla uppe i sprint och på långhållet till elvan valde jag fel vägval, vilket kostade ca 15 sekunder.

Förutom detta, hade jag en bra känsla när jag sprang. Orienteringen var bra under kontroll och löpningen kändes pigg. Det var rentav så att jag i mål hade känslan av att jag inte riktigt fick ut allt jag hade, men med flera riktigt tuffa pass framöver ska detta inte få vara ett problem längre fram när säsongen börjar. I dagens tävling blev jag andra, 12 sek efter Jussi Suna, vilket ändå var ett helt okej resultat.

Resultat Turku Sprint Cup 4: http://urheiluakatemia.fi/files/documents/tulokset4.txt

Reittihärveli på banan: http://av.nettirasia.com/reitti/cgi-bin/reitti.cgi?act=map&id=60&kieli=

På lördag eftermiddag deltog jag och Daniel i sprintseminariet med Janne Salmi och Jake Puttonen. Janne hade två föreläsningar, först allmänt om vad som förr, nu och i framtiden krävs i sprint, den andra mer konkret om med hjälp av hurudana träningar man kan utvecklas som sprintorienterare. Jake berättade i sin föreläsning om vad som kan vara bra för idrottaren att veta om banläggarens synvinkel på sprintorientering. Seminariet var mycket intressant. En del var sådant som man redan hört, men en hel del nya aspekter på sprint kom fram i föreläsningarna. Det är alldeles säkert så, att sprint kan vara en inkörsport för att lära sig färdigheter som man även i de längre distanserna har nytta av.

På söndag var tävlingen i Hannunniittu, bara ett par kilometer bort. Banorna var betydligt mer tekniska än på lördagen, med fler kontroller och riktningsändringar hela tiden. Även idag var det halt, men i övrigt vackert väder. Jag var riktigt taggad för att göra ett bra lopp och hela vägen hållas inne i min egen koncentrationsbubbla. Det började också riktigt bra. Början av banan gick som en dans och efteråt såg jag på mellantiderna att jag varit snabbast till alla de sju första kontrollerna. På väg till åttan bröts dock min koncentration av att jag steg snett. Egentligen borde jag bara ha kört vidare utan att bry mig om foten för den störde egentligen inte löpningen alls. Ändå började jag sätta energi på att tänka på foten och annat i stället för på 100% orientering. Även om jag inte bommade så mycket, blev det aldrig mer lika perfekt brass som i början.

Egentligen gjorde jag dock bara ett direkt dåligt kontrollhåll på hela banan och det var till kontroll 13, då jag både sprang ut fel och slarvade med att kolla kontrollangivelserna in till kontrollen och gjorde en liten krok. Totalt förlorade jag ca 10 sekunder där. Löpningen kändes även idag riktigt bra, kanske ännu lättare än igår. Och fastän jag gnäller på att koncentrationen inte var lika perfekt i slutet, har jag ändå en skön känsla av att jag har kontroll på orienteringen just nu. Idag vann jag klart, 25 sekunder före Mäksä. Vristen jag steg snett med blev rätt sjuk på eftermiddagen, men det är nog ändå inte så farligt. I skrivande stund på måndag kväll är den redan mycket bättre och från och med imorgon tänkte jag köra på som vanligt igen.

Resultat Turku Sprint Cup 5: http://urheiluakatemia.fi/files/documents/tulokset5.txt

Reittihärveli på banan: http://av.nettirasia.com/reitti/cgi-bin/reitti.cgi?act=map&id=59&kieli=

Fredric

Hemmabesök bakom, Turku Sprint Cup nästa

Efter att vi kom tillbaka till Finland har jag hunnit besöka hemtrakterna i Nykarleby ett tag. Nedstämdheten över att komma tillbaka till snön gick fort om när jag märkte hur underbart vackert vinterföre det egentligen var där hemma. Eftersom förhållandena för skidåkning var så perfekta, körde jag lite mer skidåkning och mindre löpning under några dagar. Att springa på sanddynerna i Portugal är fint, men en två timmars klassisk skidlänk hemma på perfekta spår i några minusgrader och solsken går heller inte av för hackor.

Som en extra krydda drog jag nytta av banorna från FSOM i skidorientering, som IF Minken ordnade i Nykarleby förra helgen. Masa W och de andra hade fått till stånd ypperliga tävlingar med intressanta banor. Under tävlingarna fungerade jag som speaker, vilket gick sisådär eftersom jag inte riktigt var bekant med ljudsystemet, men i övrigt gjorde jag inte så mycket mera arrangörsuppgifter.

I stället tog jag tillfället i akt och provskidade runt tävlingsbanorna. Långdistansen skidade jag lite hårdare, men inte full fart och kom runt på 1.18, drygt 12 minuter efter segrande Peter Sundelin. Medeldistansen försökte jag däremot köra som en tävling med full fart. Jag hackade på så mycket jag orkade och den gången skulle jag ha förlorat endast 22 sekunder åt Peter, som vann även den tävlingen. Såklart hade jag enorm hemmaplansfördel, men å andra sidan skidade jag också med ovallade skidor. I vilket fall som helst var det kul att få skidorientera igen för första gången på länge, speciellt när banorna och förhållandena var så ypperliga som nu.

Innan jag stack tillbaka till Åbo på onsdagen hann jag också dra ett tufft spinningpass på tisdagskvällen. Jag försökte trampa på ordentligt och visa att man duger till något. Resultatet var åtminstone ben tunga av mjölksyra och en svettpöl på golvet av sådan storlek att den närmast gav de andra intrycket att min kondition var på soffliggarnivå. Annars har jag gjort helt bra med vanlig grundträning, förutom tordagkvällens hårdare backintervaller vid Vårdberget. Tillsammans med Aluevalmennus-gruppen drog jag fem gånger sex minuter backlöpning i tufft tempo. Det kändes som om jag hade bra tryck i uppförsbackarna och det blev en utmärkt träning. Härnäst väntar Turku Sprint Cup i helg, som Daniel tidigare skrev om. Det ska bli intressant att få köra två utmärkta sprintträningar i bra sällskap och på knepiga banor.

Fredric

Statusuppdatering

Nu har det gått över en vecka sen vi kom hem till det snöiga och hala Åbo. Förra helgen körde jag igång med träningen igen och har sedan dess gjort några bra träningar. Ett litet bakslag har jag också fått uppleva då vänstra vaden inte var samarbetsvillig på tisdagsintervallerna. Mina vader tycks ha problem att anpassa sig efter den träningsmängd som huvudet skulle vilja göra. Denna gång var det inte så allvarligt så jag kunde springa en bit redan idag och hoppas på att kunna delta i Turku sprintcup i helgen.

Sprintcupen består av 8 deltävlingar, nu är det deltävlingrna fyra och fem som står på tur. Dessa deltävlingarna är mina första i serien eftersom en avgjordes när vi var i Portugal och så var jag tvungen att skippa de två första pga. vadskadan. Det skall bli riktigt kul att få orientera igen i helgen och motsåndet är väldigt hårt då många som tillhör sprintlandslaget är på plats. Det är bara synd att det är så mycket snö för tillfället, dessutom har det varit plusgrader i några dagar så det finns ett fint slasklager på vägarna. Hur som helst tror jag det blir en fin helg med fina banor och vägval. Efter lördagens tävling håller Janne Salmi, som också är banläggare i helgens tävlingar, en sprintpalaver som säkert är givande.

Daniel

http://urheiluakatemia.fi/valmennus/suunnistus/turku-sprint-cup