Lägret i siffror

Eftersom jag inte kan uttrycka mig lika bra skriftligt som Fredric, så tänkte jag sammanfatta lägret i siffror. Men först en kort skriftlig ingenjörsmässig sammanfattning.

Bästa träningen: TalkO med Pasi och Fredric med tillhörande analys. Väldigt givande träning och fin bana. Till bästa träningen hör nog också tröskelträningen i bergen.

Sämsta träningen: Definitivt de misslyckade orienteringsintervallerna i början av lägret var både kartorna och jag försvann.

Lägret var väldigt lyckat på alla sätt, många fina orienteringsträningar gjordes och lägervärdarna var trevliga. Det var givande att få träna med världens bästa orienterare och få följa med på sidan om och se hur seriöst de tränar.

Här under finns lägerstatistik.

Träningstimmar totalt: 55 h
Löpning + orientering : 450 km
Orienteringsträning : 18.5 h och 23 pass varav 60 % med låg intensitet och 40 % med hög intensitet.
Av de 55 timmarna var 70 % grundträning, 18 % högintensitet och 12 % styrketräning.

Daniel

Lägeranalys

Jag sitter i tåget och tittar ut genom fönstret. Snö virvlar förbi. En traktor plogar vägen. Ett älgspår leder ut över en åker. Vart tog barmarken vägen? Natten till idag kom vi hem till verkligheten igen. I morse sov jag länge efter gårdagens resande och när jag vaknade var det full snöyra ute. På vägen till lunch vid Kåren tog jag en sväng via Vårdbergsgatan och hjälpte en kompis att gräva lös sin bil ur snön. Jag röjde upp hemma, packade och traskade iväg till järnvägsstationen för att ta tretåget hem till Österbotten. I helg ska jag hjälpa till vid IF Minkens arrangemang av FSOM i skidorientering hemma i Nykarleby, dessutom ska jag ta tag i sökandet av sponsorer inför den kommande säsongen på större allvar och i början av nästa vecka kör jag tillbaka min bil till Åbo, som den senaste tiden stått i Nykarleby. Därav resan hem.

Dessa aktiviteter är något helt annat än det jag på senare tid sysslat med i Portugal. En månad av sol och barmark är över. Har det varit värt mödan att släppa allt annat och ränna iväg från vardagen för så lång tid? För de som inte vet, studerar jag till modersmålslärare vid Åbo Akademi. Mitt pågående kandidatarbete mådde definitivt inte bra av tiden i Portugal, vilket å andra sidan inte var någon överraskning. I början av lägret orkade jag läsa in mig lite på litteraturen, men mot slutet blev det klent med läsandet. Välbehövliga bidragspengar från föreningen användes förstås också upp under lägret. Skulle det inte ha varit möjligt att träna ordentligt i Åbo istället för att resa iväg till Portugal?

Såklart skulle det också varit möjligt. Men jag ångrar inte en sekund att jag beslöt att fara på det månadslånga lägret i Portugal. Om det är något jag efter min idrottskarriär vill kunna känna, är det att jag i alla fall försökte. Jag vill försöka satsa på orienteringen medan jag har möjlighet, det andra brukar ändå ordna sig till slut. I och med lägret fick jag en riktigt bra träningsperiod, mer detaljerat om träningen kan ni läsa om i träningsdagboken. Både fysiskt och i ännu högre grad tekniskt har jag märkt att jag gått framåt under lägrets gång. Dessutom har jag haft enormt kul och trevligt sällskap hela tiden. Framför allt har jag dock fått en inblick i hur de bästa orienterarna i världen tänker och tränar, vilket man kan dra nytta av i sin egna träning framöver.

Något jag märkte är hur mycket av den egna träningen som består av kompromisser i jämförelse med de bästa. Vill man vara bäst tar man hela tiden sådana beslut som bäst gynnar utvecklingen som orienterare, utan att ta hänsyn till allt möjligt annat. Jag är glad över att jag fått vara med om en liten del av deras vardag och hoppas att jag i framtiden själv vågar ta fler sådana beslut som gör att man utvecklas som orienterare. Beslutet att genomföra detta läger tror jag var ett sådant, men det är viktigt att komma ihåg att det var just ett bra beslut, varken fler eller färre. För att nå upp till den nivån som jag vill kommer det att krävas många fler.

Fredric

Tillbaka till snön

I skrivande stund sitter vi på flygfältet i Frankfurt och väntar på att den sista etappen skall börja. Tiden i Portugal har gått fort och snart är vi hemma igen. Det har varit en intressant och lärorik månad på många sätt. Vi har fått en bra start på det nya träningsåret och fått nya vänner. De sista dagarna deltog vi i två tävlingar som vi inom kort kommer att analysera närmare. Resultaten blev väl inte direkt något att skryta över men med tanke på lägertröttheten fick man ändå ett kvitto på att man helt klart gått framåt jämfört med ifjol.

Igår tog vi emot nästa grupp av gäster till TTC när AV-gänget från Åbo kom. Den sista natten fick vi lov att sova i en betongtunna på gården, men det fungerade väl för en natt. Idag på morgonen fick vi lite strul med att ta oss till flygplatsen när portugiserna ansvarandes för tågen beslöt sig för att strejka. Som tur var hade vi tillgång till hjälpsamma klubbkamrater, så Anders a.k.a ”kreppikone”, ”nakkikone” körde oss till flygfältet. Systemet gör allt för att förhindra oss att resa hem när även flygplatsen i Frankfurt befinner sig i strejk, men det ser ändå ut som att vi kommer hem.

I Åbo väntar vardagen och en lugn och återhämtande träningsvecka, varefter tränandet kör igång för full maskin igen. Det är trots allt under två månader kvar tills tävlingssäsongen drar igång, så det börjar vara dags att sätta in en sista växel i träningen.

Auf wiedersehen!

Långlänk, orienteringsdrag och Portomatch

På onsdag förmiddag sprang vi en långlänk i bergen. Vi startade på en annan plats än förra gången, men sprang upp till samma platå och fortsatte länken där. Under den första timmen steg vi 700 höjdmeter, sedan var det som förra gången mindre kuperat när vi väl var uppe. Tiden gick av någon orsak snabbare än förra gången och totalt sprang vi två timmar och 25 minuter. På kvällen körde vi ett pass Rock-jumppa med Hannu. Förmiddagens länk gjorde sig påmind för oss båda, men vi kämpade oss igenom i alla fall.

Cyklist och huligan

Boysen i bergen

På torsdag hade vi bestämt träff med Filip, Robin och Tobias i Mira för att genomföra en hårdare orienteringsträning. Vi sprang enligt samma koncept som vi gjorde tidigare med Kiril och Hannu, gemensam start på orienteringsslingor med gaffling. Denna gång körde vi dock lite längre slingor än förra gången och inte fullt lika hårt. Området hade rätt få detaljer, så användningen av kompass betonades kanske mera än kartläsningen. Både jag och Daniel hade orienteringen väl under kontroll och träningen blev lyckad. Efter träningen åt vi ännu lunch tillsammans med grabbarna före vi åkte hem.

Även om förmiddagens träning gick helt bra, känns det dock i benen att vi tränat på ordentligt de senaste dagarna. Därför gjorde vi ingen träning på eftermiddagen och nu på fredag tar vi det också lugnt inför POM-tävlingarna i helg. Vi springer en långdistans och en nattsprint på lördag och en medeldistans på måndag. I stället gjorde vi något annat kul på torsdag kväll. Vi körde till Porto tillsammans med Jonne för att se på en ordentlig fotbollsmatch. FC Porto mötte Manchester City i Europa Cupen och stadion som rymmer 53 000 personer var nästan fullsatt. Det var en enorm stämning på läktaren och en upplevelse att få vara på plats. Till publikens besvikelse förlorade Porto med 1-2, vilket drog ner på stämningen i matchens slutskede.

Estadio do Dragao före avspark

Portosupporter som satt bredvid oss :)

I väntan på att matchen skulle börja

Lägertävling

På tisdagen körde vi en inofficiell lägertävling tillsammans med Jonne och Hannu. Insatserna var höga. Fyran skulle betala mat samt kaffe med dopp till vinnaren och trean skulle betala kaffe med dopp till tvåan. Alla ställde in sig på en krävande medeldistans på 6,1 km i sanddynsterrängen i Playa da Tocha. Banan var mycket bra, Thierry hade gjort banan då de var här.

För min del gick tävlingen mycket bra. Löpningen var inte heller dålig, men det är i första hand orienteringen som jag är grymt nöjd över. Jag bommade egentligen ingenting förutom några ställen där jag aningen slarvade med riktningen och hamnade in i några täta buskage. Knappt 20 sekunder skulle jag ha kunnat ta bort på hela banan, inte mycket mer. Det hela slutade med att jag fick lunchen betald eftersom jag vann. Hannu var andra, Jonne tredje och Daniel fjärde. Daniel fick problem direkt i det svåra området kring den första kontrollen, men från tredje kontrollen in till mål skärpte han sig och orienterade bättre.

På kvällen var jag ännu på en timmes lugn löplänk på sandiga stigar medan Daniel vilade. Dessa kvällslänkar är extra sköna här i Portugal. Allt är lugnt och skönt och det känns som en augustikväll hemma i Finland när det börjar skymma och bli kallare. Dessutom är det skönt att ibland få lite tid för sig själv och sina egna tankar, när vi så ofta tränar i grupp här.

Kvällslänk

Måndagens program

Först måste vi börja med att förklara oss. Den bristfälliga uppdateringstakten beror på att vårt internet har varit ur bruk i flera dagar. På måndagen hade vi en lugnare dag innehållande en lätt morgonträning och en längre "multitechnic"-orienteringsbana på Gafanhas kartan.

Den lugnare träningen bestod av jogg och rörlighetsövningar som vi brukar göra med Markus på morgonträningarna. Efter träningen kände vi oss aningen rörligare och fräschare. Kvällens orienteringspass var riktigt bra och innehöll många olika moment. Korridoren var mest krävande i den diffusa och flacka terrängen. Nedan finns dagens bana med Daniels rutt.

Viikonlopun tapahtumat

Lauantaina meillä oli palautta päivä. Minä kävin Jonnen ja Hannun kanssa vuoristossa kevyellä lenkillä ja Fredric kävi pyöräilemässä. Keli oli hieno ja vuoristossa oli kivaa tehdä palauttava lenkki. Fredricilläkin lenkki meni hyvin ja hän kävi katsomassa Aveiron hienot rantabungalouit. Iltapäivällä käytiin rantalenkillä, tällä kertaa oli melkein tyyni niin oli mukavaa juosta. Iltalenkillä Fredricin akilles oli jo kunnossa vaikka aamulla oli vähän jäykän tuntuinen eilisen kovan treenin jälkeen.

Illalla kävimme ensimmäistä kertaa leirin aikana syömässä oikessa ravintolassa Aveirossa. Kaikki syötiin kolmen ruokalajin illallisen josta selvittiin alle 20 eurolla mikä ei Suomessa olisi mahdollista. Paikka, ruoka ja seura oli hyvä.

Sunnuntaina oli salitreeni ja kova yösuunnistus ohjelmassa. Aamulla mentiin Aveiroon salille missä tehtiin aluksi vähän kuntopiiriä ja sitten osallistuimme spinningtunnille. Treeni oli onnistunut ja spinningtunti teki hyvää jaloille ja musiikin tahdissa on aina kiva tehdä työtä.  Treenin jälkeen mentiin Aveiron keskustaan syömään kebabia ja shoppailemaan.

Aveiro

Fredric ja uusi hattu

Turisti

Illan treeni oli Quiaioksessa eli noin 50 kilometriä etelään. Jonne ja Leo juoksivat samat viuhkat kun me kaksi viikkoa sitten. Me suunniteltiin omat radat käyttäen samat rastipisteet. Tuloksena oli kolme viuhkaa jotka sisälsivät paljon suunnanmuutoksia ja lyhyitä välejä. Yöllä sunnistusta hankaloitti se että maastossa oli risuja ja muita hidasteita. Treeni onnistui hyvin, isoin haaveri tapahtui meille molemmille kaksi metriä ennen maalia missä onnistuimme jäämään kiinni samaan oksaan jonka aiheutti rikkinäisiä trimtex-trikoita.

Tuff dag

Dagen började med morgonlänk, varefter vi tog det lugnare en liten stund före förmiddagens träning. Halv elva startade dagens huvudträning, som vi gjorde tillsammans med Hannu. Vi sprang sammanlagt 42 min hårt i ett enda drag. Medelfarten var 3.32 min/km, men vi gjorde på så vis att vi sprang fem minuter FU1-fart och två minuter hårt hela tiden. Vi gick alltså igenom detta program sex gånger under draget. Det var ett intressant sätt att springa på, när man med jämna mellanrum höjde och sänkte farten. Fastän det förstås var ett tufft pass, kändes det kanske inte lika tungt efteråt som om man hade sprungit samma sträcka med jämn fart. FU1-dragen gick kring 3.45 min/km och de hårda delarna gick strax över 3.00 min/km.

På eftermiddagen tog vi det lugnt för att ännu orka med en natträning på kvällen. Vi var en sväng via byns kafé och låg i sängarna och såg på film. Inte speciellt produktivt, men en skön eftermiddag såhär på läger. Ett tag kände vi oss rätt trötta, vilket kanske framgår av följande bilder.

"Puhki" nr 1

"Puhki" nr 2

Likaväl orkade vi ge oss iväg på en natträning på kvällen. Vi sprang en krävande kurvbana på kartan nära inkvarteringen. Träningen började dåligt när vi slirade fast i sanden med bilen när vi skulle parkera. Som tur var fick vi hjälp av några förbipasserande och vi kom loss. Ibland är man glad över att ha hjälpsamma medmänniskor runtom sig. Efter det gick träningen för min del riktigt bra. Några små bommar gjorde jag, men jag hade ändå allting under kontroll och kunde snabbt få fast mig igen. Här under kan ni se banan och min rutt. Det hela försvåras av att kartan inte är den bästa på en del ställen och att det finns en massa områden med ogenomtränglig djungel som förstås inte syns på kurvkartan. Dessa täta områden förklarar en del av de till synes konstiga svängarna på kartan.

Fredrics rutt från natträningen

Sanddynskorridor

Efter gårdagens tuffa program tog vi två lättare träningar idag. På morgonen körde vi iväg till Playa da Tocha och sprang Thierrys korridororientering. Banan var krävande. Linjen var väldigt smal och gick ofta genom täta och diffusa områden utan större terrängföremål. För att hållas inne i korridoren var vi tvungna att springa med lugn fart. Med tanke på hur svår banan såg ut att vara på förhand klarade vi oss relativt väl. I vilket fall som helst var terrängen mycket fin, speciellt sanddynsområdet alldeles nära stranden. Efter att vi kommit i mål gick vi ner till stranden och beundrade utsikten en stund.

På eftermiddagen gjorde vi ett styrke- och spänstpass här vid inkvarteringen. Syftet med träningen var att förbereda oss för morgondagens hårdare löppass. Vi drog ner på andelen hopp och körde lite mer maxbetonad träning för mag- och ryggmusklerna istället.

Takaisin arkeen

Tänään reenit lähtivät kunnolla käyntiin taas parin rauhallisen päivän jälkeen. Aamulla kävimme Annikan kanssa juoksemassa samat pidemmät suunnistusvedot kuin kaksi viikkoa sitten. Silloin tosiaan meidän kartat vietiin ensimmäisen lenkin jälkeen ja reeni epäonnistui. Tänään kaikki onnistui paljon paremmin. Juoksimme kolme vetoa takaa-ajolähdöllä, lähtöväli oli vain 15 sekuntia. Vedot kestivät keskimäärin noin 13 minuuttia. Vaikka reeni oli tosi hyvä, alkaa tuntumaan siltä että lähimaasto missä radat kulkivat alkaa jo olla nähty. Huomenna aamupäivällä mennään eteläänpäin Tochaan juoksemaan Thierryn tekemä väylä-rata.

Iltapäivällä kahvilavierailun jälkeen juoksimme tavallisen vähän pidemmän lenkin. Juoksimme rantaa päin, siitä pohjoiseen seuraavaan kylään ja sieltä takaisin kotiin. Tuntui hyvältä tehdä pidempikin juoksulenkki suunnistustreenien välissä. Pitkästä aikaa saimme myös osittain juosta kovemmalla alustalla kuin metsässä. Sää oli mainio, niin kuin yleensäkin täällä meren lähellä. Matkaa kertyi melkein 25 kilometriä ja aikaa kului 1.48.

Fredric pitkällä lenkillä

Daniel samalla lenkillä

Fredric "kahvitauolla"

Edelleen tauolla

Lugn dag x 2

Som sagt fick jag lite oväntade problem i söndags när det visade sig att lördagkvällens gryta på kalkon- och getkött inte var av den allra mest välstekta varianten. På natten hade jag sjukt i magen, men på morgonen kände jag mig bättre. Jag märkte dock snabbt när jag sprang iväg på förmiddagens träning att krafterna helt saknades och avbröt. Resten av dagen låg jag däckad i sängen med stegring, men på kvällen började jag känna mig normal igen. Som tur var verkade det inte vara något desto allvarligare, eftersom jag redan på måndag morgon var helt pigg och kry igen.

Efter helgens läger hade vi planerat in en kort viloperiod när vi nu kommit halvvägs in på lägret. Eftersom vi är så länge på lägret behöver man lugnare perioder för att helheten ska fungera. Igår och idag har vi nu förverkligat denna lugnare period. Egentligen blev ju även söndagen lugn för mig, men det räknas inte som en vilodag eftersom jag var sjuk. Igår vilade vi helt och idag gjorde vi bara en lugn träning vid gymmet i Aveiro. Först körde vi lite uppvärmning och en del egna övningar för mage och rygg. Sedan vågade vi hänga med på en ledd bodybalance-träning som inte direkt var tung, men som passade utmärkt en lugn dag som denna. Vi tyckte att vi klarade av övningarna relativt bra, fastän vi fick förlita oss till att se på hur de andra gjorde när vi inte förstod någon portugisiska.

Annars har det varit skönt med två lugna dagar. Idag satt vi rätt länge vid ett lokalt kafé och försökte slå Hannu och Jonne i kortspelet "Tuppi" som vi här på lägret har lärt oss att förstå någorlunda. Den hårda bataljen slutade med att ingen av oss slutligen vann, även om vi var nära att tvingas kapitulera några gånger. Imorgon fortsätter träningen med en hårdare medeldistans tillsammans med fransmännen på förmiddagen och en längre löplänk på eftermiddagen.

Minicamp sunnuntai

Mini-campin viimeinen päivä alkoi Fredricin osalta vähän huonosti, tai itseasiassa jo yöllä kun hän huomasi että vatsa on kipeä. Hän päätti kuitenkin tulla kokeilemaan jos pystyy harjoittelemaan, mutta olo oli voimaton. Vähän huono tuuri kävi kun iltapäivällä olisi ollut kovatasoinen keskimatka, mutta ei voi mitään. Onneksi ei ollut mikään pahempaa sillä illalla olo oli jo melkein normaali.

Sunnuntaina oli siis ohjelmassa kaksi suunnistustreeniä, toinen taitoharjoitus ja toinen keskimatkan ”kisa”. Ensimmäinen treeni meni minun osalta ihan hyvin. Iso miinus pitää kuintenkin antaa säälle, en ole monta kertaa kokenut mitään vastaavaa, kova tuuli, sumua ja kylmä. Suunnistustreenin jälkeen mentiin majoitukseen missä syötiin ja levättiin.

Kolmelta oli lähtö viimeiseen treeniin, keskimatkan kisa, Thierry oli suunnitellut radan joten se oli hieno ja vaativa. Jos sanoin että aamupäivän sää oli huono niin jollain tavalla sää oli muuttunut vielä huonommaksi iltapäivällä. Satoi vettä ja näkyvyys oli parhaimmillaan viisikymmentä metriä ja keskimäärin kaksikymmentä metriä. Sumusta johtuen oli vaikea pysyä suunnassa. Kisa meni aika huonosti, juoksin aikaa hiljaa mutta silti tuli kaksi isoa virhettä. Thierry oli nopein ja hävisin hänelle yksitoista minuuttia! Töitä on siis tehtävä aika paljon J

Harvoin pääsee tekemään kolme laadukasta suunnistustreeniä päivässä, kuten nyt oli tarjoilla mini-campilla. Kaikeissa treeneissä oli joku ”pääteema”. Meille molemmille tuli tehty yhdeksän hyvää suunnistustreeniä tällä viikolla vaikka meillä oli kaksi päivää ilman suunnistustreeniä. Nyt on aika levätä ja kerätä voimia hektisen viikonlopun jälkeen!

Minicamp lördag

Efter en natt i ovanligt sköna sängar, gav vi oss av till förmiddagens träning som var en korridorbana planerad av Kiril. När vi kom fram visade det sig att den redan från början svåra träningen blev ännu lite svårare. Hela sluttningen där vi sprang skulle vara täckt med skog, men plötsligt var skogen borta. Det visade sig att en skogsbrand hade förstört hela skogen och kvar fanns bara berg. Banan gick sist och slutligen bra att springa även utan skogen. Masken som skulle följas var smal, så farten var mycket låg, men både jag och Daniel klarade helt okej av att hålla oss innanför korridoren.

Före eftermiddagens träning hade vi tid att chilla lite tillsammans med hotellets ägares hundar, som gick omkring på gården. De fyra hundarna var otroligt sällskapssjuka och snälla och tyckte om att sitta just utanför vår dörr. Eftermiddagens träning bestod av hårda orienteringsintervaller i krävande sluttningsterräng, även här med klippformationer och stenig botten. För mig gick träningen helt okej, även om det kom några små bommar på några av slingorna. Daniel hade däremot problem med koncentrationen och slog dessutom sönder kompassen i det ständiga hoppandet mellan stenblocken. Han beslutade att lämna natträningen och åka direkt tillbaka till hotellet, medan jag, Filippe, Thierry och Hannu förberedde oss för ännu en natträning.

Jag gillade natträningen väldigt mycket. Vi körde gemensam start och hade salmiak-gaffling med längre slingor som gjorde att alla hade olika banor, men ändå såg varandra emellanåt. Denna typ av träningar gillar jag skarpt. Dessutom fick jag så bra kontroll på orienteringen att det var en fröjd att springa. För första gången i denna stenblocksterräng fick jag verkligen flyt på orienteringen. Även om jag tidigare inte har bommat så mycket, har orienteringen varit hackig med en del stopp här och där. Nu fick jag dock en bättre helhetsbild av terrängen och var det lönar sig att springa och i och med det gick allt mycket lättare. Vi sprang träningen med någorlunda fart, men ändå inte full fart. Thierry var först, Hannu andra cirka 30 sek efter honom, jag var tredje ca 20 sek efter Hannu och Filippe var fjärde.

Ko kamouflerar sig i förmiddagens terräng

Fredric och ko

Doggarna

Alla samlade utanför vår dörr

Daniel och Kicca

På väg till natträningen

Ännu på väg till natträningen

Minicamp fredag

På fredag började då vår utmaning att åtminstone under ett veckoslut träna i världsmästar-tempo. Efter morgonlänk och morgonmål gav vi oss av vid halv nio-tiden och var framme i bergen strax före elva. Resan tog lite längre än planerat på grund av att vår kära minibuss hade det rätt jobbigt i uppförsbackarna med alla passagerare och packning på släp. Väl framme i bergen märkte vi att temperaturen inte riktigt var på samma nivå som vid havsnivån där vi annars bor. Den ovanligt häftiga köldknäppen över hela Europa i kombination med en höjd kring 1000 meter över havet gjorde att fransmännens dunjackor hade varit betydligt bättre alternativ än våra klena sommarjackor. När man läser om hur kyligt det varit hemma i Finland borde man väl inte klaga, men här kändes plus 5 grader och blåst helt tillräckligt kallt.

Filippe hade planerat den första träningen, en vanlig bana för att bekanta sig med terrängen. För mig var denna typ av terräng  en ny bekantskap, så det var nyttigt med en uppvärmningsträning. Terrängen bestod av trädfria klippområden med en massa stenar och klippformationer. Det var svårt att komma underfund med hur stora stenblock man skulle förvänta sig, när en del stenar som fanns på kartan var över tio meter i verkligheten och en del bara kring två meter. Trots att det inte just fanns någon undervegetation var bottnen rätt långsam eftersom man hela tiden måste trippa fram och hoppa mellan stenarna.

Vi bodde på ett hemtrevligt litet hotell i en liten by i bergen. Efter träningen inkvarterade vi oss där och åt lunch. På eftermiddagen var det sedan dags för det som jag och Daniel klassade som vår huvudträning på minicampen, nämligen en tvåmansstafett med fyra sträckor var. Alla sträckor tog under tio minuter att springa, så man kunde hålla riktigt högt tempo. Jag och Daniel bildade ett lag och förberedde oss att utmana de stora grabbarna så gott vi kunde. De andra paren bestod av Filippe och Hannu, Thierry och Kiril  samt Leo och Jonne. Vi klarade oss sist och slutligen rätt bra. Thierry och Kiril var för starka, men vi klarade av att knipa andra platsen. Jag själv var mycket nöjd med min insats, medan Daniel gjorde några små bommar på två av slingorna. Efter detta hann vi ännu med Thierrys multiteknik-träning i mörkret före vi åkte tillbaka till hotellet. Här var farten betydligt lugnare, men man tvingades hålla koncentrationen uppe hela tiden för att klara av de olika utmaningarna. Både för mig och för Daniel flöt orienteringen på riktigt bra på denna träning.

Daniel på förmiddagens träning

På väg ner till den nästsista kontrollen

Utsikt över terrängen

Kalabalik på allmän väg före eftermiddagens träning. Orienterare byter om, kor går förbi och  en sopbil  backar ner

Ko och utsikt från parkeringen. Uppe på bergen i bakgrunden sprang vi parstafetten

Daniel med en min som illustrerar att det var rätt kyligt att ge sig iväg på parstafetten

Helgläger på läger

I helgen har vi ett mini-camp i Sao Pedro do Sul och därför har vi tagit det lugnt idag för att vara pigga och taggade när lägret börjar. Idag anlände Thierry och Philippe med respektive partner till Total Training Center. Det är de som har planerat helgens program. Imorgon efter morgonlänken kör vi iväg (85 km 1h05min) och förmiddagens blir en vanlig bana planerad av Philippe. På eftermiddagen är det "two-man relay" där vi såklart ska bjuda på hårt motstånd. På egen begäran har vi valt att försvara PR:s färger bland det hårda motståndet och vi kommer inte att ge oss i första taget. För att få in ett tredje orienteringspass på samma dag är en natt multi-teknik träning inplanerad.

Lördag och söndag följer samma schema med tre orienteringsträningar per dag. På lördag består den hårda träningen av orienteringsintervaller och på söndag en medeldistans-"tävling" i liknande terräng som POM kommer att gå i. En eventuell vinst i lägertävlingen bland detta sällskap skulle indikera på möjligheter till minst sagt framskjutna placeringar under kommande säsong :)

Det gäller att hålla huvudet kallt i helgen :)

Brassa på- träning i bergen

Efter gårdagens hårdare orienteringsintervaller körde vi ännu en rätt hård träning idag. Vi körde iväg in i landet till bergen för att springa ett längre drag på en och en halv timme med en fart kring aeroba tröskeln. Hannu hade planerat rutten och vi hittade snabbt en lämplig skogsväg att springa längs. Fastän vi försökt hitta ett ställe med så lite stigning som möjligt, var det ändå allt annat än flackt där vi löpte. Egentligen gick det bara uppåt eller neråt utan längre flacka partier. Uppförsbackarna blandades ändå hela tiden med nerförsbackar, så det blev rätt omväxlande ändå. En ordentlig uppförsbacke hittade vi ändå strax före vi svängde tillbaka. Där sprang vi uppåt i nästan femton minuter.

Denna typ av träningar borde man göra oftare. Orken över längre distanser blir bättre och löpekonomin förbättras avsevärt genom liknande längre länkar med jämn och rätt hård fart. Ändå tar det ofta emot när man själv ska genomföra dessa psykiskt jobbiga träningar, men som nu när vi sprang i en mindre grupp kändes det inte alls lika farligt. Tvärtom var det mycket roligt. Vi höll en rätt jämn fart och vi kände oss båda två pigga hela vägen. Även efter träningen kändes det som det borde i benen efter en längre länk. Trötta, nöjda och förhoppningsvis lite starkare åt vi lunch på en restaurang i bergsområdet före vi körde hem. Imorgon blir det en lugn dag inför vårt miniläger från fredag till söndag. På kvällen imorgon anländer bland andra kungen av orientering, Thierry G samt två andra världsmästare, så veckoslutslägret kommer att bli intensivt när dessa håller i taktpinnen. Programmet är simpelt, men effektivt. Morgonlänk plus tre orienteringsträningar per dag, varav minst en med tävlingsfart :)

På kvällen tog jag en lugn återhämtande cykellänk ner till havet, medan Daniel låg och värmde upp massagebänken för mig. Efter att ha regnat hela dagen, blev det fint väder på kvällen. Det var ett underbart skönt väder att cykla i. Vid stranden tog jag en paus och tittade på havet en stund och fick vara med om en rätt underlig konversation. När jag satt på ett räcke och filosoferade, närmade sig en prydligt klädd portugis och jag förberedde mig för att uttala ett perfekt "Boa tarde", vilket betyder goddag på portugisiska. Uppenbarligen lyckades jag någorlunda eftersom han ivrigt började tala med mig om något. Trots sporadiska studier i vår parleur, är mina kunskaper i portugisiska mer eller mindre obefintliga och tydligen var hans engelska på samma nivå. Det intressanta var att vi förstod varandra ändå. Med hjälp av lite gissningar, febrilt viftande och kroppsspråk lyckades vi ändå göra oss förstådda. Det var en trevlig karl. Det han fick veta om mig var att jag kommit till stranden med cykel, att cykeln vi såg nedanför var min, att jag inte var en tävlingscyklist utan en löpare samt att jag var på träningsläger i byn Lomba, därifrån jag hade kommit. Det jag fick reda på om honom var att han arbetade i Aveiro och kommit via stranden på hemvägen till en by i närheten, att han tyckte att vädret var fint och att han ansåg att det var rätt små vågor på havet. Visst är det lustigt med språk ibland :)